Blir så trött
Ibland är det lättare att uttrycka sig i skrift.
Ett allmänt brev passade jävligt bra. Taskigt nog.
Blir så trött på skenheliga, rövslickande människor
som alltid ska idiotförklara andra så fort de inte
förstår läget.
Blir så trött på folk som tror att det är okej ( och vuxet )
att terrorisera och trycka ner andra för att få rätt.
Är ni dumma i huvudet? Vilka tror ni att ni är egentligen?
Blir så trött på folk som tror att så fort det sker förändringar
i familjelivet så måste alla finnas där. Hey, det var erat val
och inte vårat ansvar att anpassa oss till. Inte direkt som
att ni fullföljer era oskrivna regler själva.
Blir så trött på folk som ser ner på andras lycka. Som jobbar
hårt och sliter för att få känna friheten med att bygga upp sitt
eget imperium för egen maskin. Varför gör ni inte det själva
istället för att klaga på de som gör det? Varför ska de som
gärna fokuserar på att bygga på sina liv-stenar på egen hand
vara bovar och svikare? Ingen av oss har misslyckats hittills.
Men vad man fått leva upp med är att andra ständigt ska svärta
ner, terrorisera och bli besvikna på att man faktiskt har ett eget liv.
Ett liv man själv styr över. När man ändå jobbar så hårt så hinner man
helt enkelt inte med många andra. Det behöver inte betyda att man prioriterar
bort någon annan, man är ingen dålig människa bara för att man själv
valt att leva efter egna intressen. VARFÖR undrar jag, varför ska andra
alltid klaga på de som alltid strävar efter att bestiga det högsta berget?
Varför ska folk bete sig som att de inte är inbjudna? Ni själva har många gånger
valt att inte vara där. Bete er inte som att ni blir utsatta och utfrysta, det kanske är
tvärtom egentligen?
Man ska alltid reflektera sina egna handlingar jämtemot andra.
Bara för att man känner sig utsatt betyder det inte att man agerar
rätt därefter. Finns så många bättre vägar att ta men många väljer att
spela på att vara ett offer och tala om andra bakom ryggen.
Är ni 16 år eller? Jag är bara 20 och vet tillochmed bättre.
Jag vet bättre hur man hanterar problem och osämja än ni.
Ni njuter förmodligen av det. För det är antagligen allt ni har att göra.
Beskylla andra, svärta ner. Istället för att lära er av varandra och faktiskt
förstå att det är mänskligt att fela men också att förlåta.
Jag VÄGRAR, att efter allt man sett och vuxit upp till, att acceptera det här beteendet
för det gynnar inte NÅGON. Efter allt jag sett och hört så har jag lyckats lägga ihop
alla pusselbitar själv. Och det hela gör mig galet förbannad, och besviken.
Och jag lovar att om jag någonsin får höra detta skitsnacket mer så tänker
jag fanimej inte hålla käften längre!
Alla har sina anledningar, sina sidor. Därför är det extra viktigt att faktiskt
se efter varandra därefter. INTE tycka att det duger tills ni slagit denne till marken!
Det ger motsatt effekt.
Men ni kan fortsätta som ni gör. Det rör inte mig ryggen, det har det aldrig gjort
för jag vill inte beblanda mig med folk som ständigt fokuserar på vad andra gör för fel än rätt.
Om man kikar noga så ser man att mycket är mer rätt än fel. En del måste verkligen lära sig
öppna fler dörrar än att ta den som känns mest uppenbar bara för att det är enklast så.
Men i fortsättningen.
Låt det bara vara. Oavsett.
Det hjälper inte att trakassera en människa för
ett missförstånd som kunde ha rättats till vid samma stund
om man inte varit så barnslig och trångsynt. Är det verkligen så konstigt?
Det är oacceptabelt och jävligt larvigt att skicka flera meddelanden i streck
och mitt i natten och medvetet håna och trycka ner någon annan. Det tänker
jag fanimej INTE FINNA MIG I!
Ni har tappat all min respekt.
Förlåt. Men det är så jag känner, och ändå har jag tittat djupt i mig själv
och runtomkring och faktiskt kommit fram till att: Nej, det här är inte sunt.
Men, vi har iallafall varandra.
Det har vi alltid haft.
Allt vi upplevt och äventyrat tillsammans har
bara fört oss närmare.
Vi har stöttat och hjälpt varandra, även när
det kännts svårt men vi har alltid vetat att
det är kärnan som är viktig att bevara.
Och jag håller mig mycket hellre till min kärna.
För efter 20 år, blev detta droppen som fick bägaren
att rinna över.
Tänker inte längre hälla vatten på gåsen
och låta det rinna över.
Åtminstone är vi nöjda och lyckliga över vi åstakommit.
Inte bara tillsammans men som individer.
Tack och tur för det.
Så till er andra.
Håll bara käften, för som jag känner just nu
så är ni inte ett skit värda för mig.
Synd för er, jag blir förstås ledsen också.
Eller egentligen bryr jag mig väldigt lite, det är väl
principsaken som gör att det känns som att dra eltejp
mellan skinkorna.
Skämt o sido.
NO MORE!
Ni är svaga och patetiska allihopa och jag behöver er inte.
Har aldrig behövt er.
Ni behöver inte mig heller.
Och med detta öppna brev så ber jag inte om
att få mothugg eller att diskutera det här.
Räcker med att man blir påhoppad rent i onödan
så det här speglar vad jag nu känner. Så det går
inte att diskutera, debattera, eller lösa.
Det enda som går är väl att ni baktalar mig, oss eller
annat för det är allt ni är bra på. Att elda upp varandra
och snacka skit som ett gäng småungar.
Förväntar mig därmed inga svar, vill inte ha kontakt.
Ingenting vill jag ha. För jag har seriöst fått nog.
För jag tassar inte på tå för andra, jag smörar inte för andra.
Jag gör ingenting för andra om det så inte behövs väldigt mycket.
Men jag tänker aldrig låta mig luras eller utnyttjas så är det.
Så som sagt.
Håll er skit för er själva. Jag vill inte veta nånting av det.
Tänker inte försvara eller försvåra ett skit.
Bara stick!
Glömde att tillägga:
Bete er inte som att ni är värda att gå ner på knä för.
Det är löjligt, skrattretande och patetiskt. Speglar
enbart hur svaga individer ni egentligen är!
Ett allmänt brev passade jävligt bra. Taskigt nog.
Blir så trött på skenheliga, rövslickande människor
som alltid ska idiotförklara andra så fort de inte
förstår läget.
Blir så trött på folk som tror att det är okej ( och vuxet )
att terrorisera och trycka ner andra för att få rätt.
Är ni dumma i huvudet? Vilka tror ni att ni är egentligen?
Blir så trött på folk som tror att så fort det sker förändringar
i familjelivet så måste alla finnas där. Hey, det var erat val
och inte vårat ansvar att anpassa oss till. Inte direkt som
att ni fullföljer era oskrivna regler själva.
Blir så trött på folk som ser ner på andras lycka. Som jobbar
hårt och sliter för att få känna friheten med att bygga upp sitt
eget imperium för egen maskin. Varför gör ni inte det själva
istället för att klaga på de som gör det? Varför ska de som
gärna fokuserar på att bygga på sina liv-stenar på egen hand
vara bovar och svikare? Ingen av oss har misslyckats hittills.
Men vad man fått leva upp med är att andra ständigt ska svärta
ner, terrorisera och bli besvikna på att man faktiskt har ett eget liv.
Ett liv man själv styr över. När man ändå jobbar så hårt så hinner man
helt enkelt inte med många andra. Det behöver inte betyda att man prioriterar
bort någon annan, man är ingen dålig människa bara för att man själv
valt att leva efter egna intressen. VARFÖR undrar jag, varför ska andra
alltid klaga på de som alltid strävar efter att bestiga det högsta berget?
Varför ska folk bete sig som att de inte är inbjudna? Ni själva har många gånger
valt att inte vara där. Bete er inte som att ni blir utsatta och utfrysta, det kanske är
tvärtom egentligen?
Man ska alltid reflektera sina egna handlingar jämtemot andra.
Bara för att man känner sig utsatt betyder det inte att man agerar
rätt därefter. Finns så många bättre vägar att ta men många väljer att
spela på att vara ett offer och tala om andra bakom ryggen.
Är ni 16 år eller? Jag är bara 20 och vet tillochmed bättre.
Jag vet bättre hur man hanterar problem och osämja än ni.
Ni njuter förmodligen av det. För det är antagligen allt ni har att göra.
Beskylla andra, svärta ner. Istället för att lära er av varandra och faktiskt
förstå att det är mänskligt att fela men också att förlåta.
Jag VÄGRAR, att efter allt man sett och vuxit upp till, att acceptera det här beteendet
för det gynnar inte NÅGON. Efter allt jag sett och hört så har jag lyckats lägga ihop
alla pusselbitar själv. Och det hela gör mig galet förbannad, och besviken.
Och jag lovar att om jag någonsin får höra detta skitsnacket mer så tänker
jag fanimej inte hålla käften längre!
Alla har sina anledningar, sina sidor. Därför är det extra viktigt att faktiskt
se efter varandra därefter. INTE tycka att det duger tills ni slagit denne till marken!
Det ger motsatt effekt.
Men ni kan fortsätta som ni gör. Det rör inte mig ryggen, det har det aldrig gjort
för jag vill inte beblanda mig med folk som ständigt fokuserar på vad andra gör för fel än rätt.
Om man kikar noga så ser man att mycket är mer rätt än fel. En del måste verkligen lära sig
öppna fler dörrar än att ta den som känns mest uppenbar bara för att det är enklast så.
Men i fortsättningen.
Låt det bara vara. Oavsett.
Det hjälper inte att trakassera en människa för
ett missförstånd som kunde ha rättats till vid samma stund
om man inte varit så barnslig och trångsynt. Är det verkligen så konstigt?
Det är oacceptabelt och jävligt larvigt att skicka flera meddelanden i streck
och mitt i natten och medvetet håna och trycka ner någon annan. Det tänker
jag fanimej INTE FINNA MIG I!
Ni har tappat all min respekt.
Förlåt. Men det är så jag känner, och ändå har jag tittat djupt i mig själv
och runtomkring och faktiskt kommit fram till att: Nej, det här är inte sunt.
Men, vi har iallafall varandra.
Det har vi alltid haft.
Allt vi upplevt och äventyrat tillsammans har
bara fört oss närmare.
Vi har stöttat och hjälpt varandra, även när
det kännts svårt men vi har alltid vetat att
det är kärnan som är viktig att bevara.
Och jag håller mig mycket hellre till min kärna.
För efter 20 år, blev detta droppen som fick bägaren
att rinna över.
Tänker inte längre hälla vatten på gåsen
och låta det rinna över.
Åtminstone är vi nöjda och lyckliga över vi åstakommit.
Inte bara tillsammans men som individer.
Tack och tur för det.
Så till er andra.
Håll bara käften, för som jag känner just nu
så är ni inte ett skit värda för mig.
Synd för er, jag blir förstås ledsen också.
Eller egentligen bryr jag mig väldigt lite, det är väl
principsaken som gör att det känns som att dra eltejp
mellan skinkorna.
Skämt o sido.
NO MORE!
Ni är svaga och patetiska allihopa och jag behöver er inte.
Har aldrig behövt er.
Ni behöver inte mig heller.
Och med detta öppna brev så ber jag inte om
att få mothugg eller att diskutera det här.
Räcker med att man blir påhoppad rent i onödan
så det här speglar vad jag nu känner. Så det går
inte att diskutera, debattera, eller lösa.
Det enda som går är väl att ni baktalar mig, oss eller
annat för det är allt ni är bra på. Att elda upp varandra
och snacka skit som ett gäng småungar.
Förväntar mig därmed inga svar, vill inte ha kontakt.
Ingenting vill jag ha. För jag har seriöst fått nog.
För jag tassar inte på tå för andra, jag smörar inte för andra.
Jag gör ingenting för andra om det så inte behövs väldigt mycket.
Men jag tänker aldrig låta mig luras eller utnyttjas så är det.
Så som sagt.
Håll er skit för er själva. Jag vill inte veta nånting av det.
Tänker inte försvara eller försvåra ett skit.
Bara stick!
Glömde att tillägga:
Bete er inte som att ni är värda att gå ner på knä för.
Det är löjligt, skrattretande och patetiskt. Speglar
enbart hur svaga individer ni egentligen är!
Kommentarer
Trackback
