ZOMBINA VERTIGO

Är så trött att det blir äckligt.
Men så är det att jobba.
Har jobbat med en vrickat, halv uppslizead vrist med!
Och jag står upp hela dagarna, går, servar andra.
Jag är... Iron man..

Seriöst, jag har vuxit upp som fan!
Viker mig inte för det minsta längre.
Man SKA gå till jobbet. Oavsett, finns inga ursäkter...


Av att jobba på sjukhuset och läsa olika böcker.
Att analysera andra.. det har lärt mig mycket.
Varför medicinerar man så många ungdomar idag för
"psykiska problem?"
Jag kan ju säga att.. Piller hjälper inte ungdomar eller vuxna
med psykiska störningsmoment på lång sikt.
Det enda man kan förvänta sig av det är en jävligt jobbig avvänjning
med hjälp av nya piller.
Man lär sig inte hantera problem, känslor eller människor för man bedöva sig.
Frivilligt?

Vill ni veta varför läkare proppar i ungdomar med piller mot ångest och dylikt?
För att få tyst på er.
Gå till en läkare som inte ordinerar piller utan de som arbetar för att lära folk
få bättre livskvalité. Som leder er i rätt riktning istället för att ge er en kortsiktig lösning
som leder till nya problem. På lång sikt funkar det inte, och det vet ni säkert också.
Medicin hjälper inte, det gör mig ledsen att så många går på det. Fan alla mår dåligt, alla gör det.
Inte bara sådär " åh, vad ledsen jag är idag" eller dylikt. Utan alla kan få ångest. Andra väljer
att bearbeta det, eller inte göra någonting. Eller bara ta ett piller på morgonen för att klara av
vardagen.
Det tycker jag är sorgligt, men så är det. För det hjälper inte det minsta. Bara ett tag, sen blir man beroende
och klarar sig inte utan dem. Även om man kanske bestämmer sig för att göra det, så tar det då
ännu längre tid för er att bearbeta de problem ni bedövat med medicinering.

Visst, extremt psykiskt störda människor har faktiskt nytta av medicinering för att slippa sluten vård.
Sen om de sköter sin medicinering är en annan sak. Många som tar enkla utvägar slarvar desto mer
för de tror alltid att en annan lösning ska rädda dem.

Men jag tycker som sagt att det är sorgligt. De man beundrar på riktigt är de som kämpat
helhjärtat fram utan att ta genvägar. De som byggt sin egen lycka genom att skapa det för
egen maskin och inte drunkna i destruktiva alternativ.

Det är bara vad jag tycker, sen lär väl de flesta tycka att jag är orättvis och har fel.
Bara för jag ser sanningen och inte låter mig luras...


Anywho, behövde få ur mig det för det har bannemig gnagt i mig hela dagen.

Över till något roligare och mindre intressant!

---

Micky hämtade mig från jobbet idag.
Har haft det tufft idag, har varit helt slut så jag
klarade mig genom dagen med min "reservmotor"
som jag kallar den.
Den går igång och då gör jag allting som en robot
utan att tänka. Funkar det med men inte lika kul att jobba
som en zombie.
Och jag jobbar dagar i sträck, helger.. har en ledig dag
på 15 dagar. Det ni! Men jag är fan stolt!:D
Alla går runt och klagar hela tiden. Man ska vara smidig och effektiv!
- nu menade jag inte att mina arbetskamrater klagar för de gör de inte.
Man bör ställa in sig på en inställning som får en att må bra, det funkar:)
Som på jobbet, då gäller det att bemöta andra med sympati, empati, vara hjälpsam, pratglad
och hela grejen. jag märker att den policyn jämtemot kunderna hjälper mig att känna
mig nyttig och frisk. Glad och så vidare. Det är inte som att man lär sig älska det, utan man
helt enkelt känner i kroppen att man är sig själv och att folk uppskattar det.

Pratade med en intressant tant på min rast i sena eftermiddagen
då alla andra gått hem. Vi pratade om organisationer på akuten och så vidare.
Jag fick berätta lite om mig själv och mina intressen. Hon var läkarsekretare när hon var
ung. Det underbara var att hon verkligen tyckte om att lyssna på mig. Hon insåg inte ens
att jag bara var 20 år gammal när jag berättade om mina erfarenheter inom myrstacken
på sjukan. En total främling blev stolt och hoppfull över mig.
Hon såg mig som en fräsch fläkt för organiserandet av sjukhusgrejsimojset ( förlåt jag är trött ).
Kanske något att satsa på? I mitt arbete om ergonomi jag gjorde i samband med praktikdagen
hos sjuksköterskorna på akuten intresserade förfan hela avdelningen! ALLA läste det:)
Och alla blev amazed över hur mycket jag tog upp, mina förslag om att gå tillväga och vilka fel
man kan rätta till. En liten fjollig 19 åring liksom. eller var jag 18?

Hur som helst, energyboost fick jag som fan av tanten. Kändes lite som att prata med min mamma.
Om min mamma hade varit pensionär och en total främling som råkade vara min kund.

Jag blev glad:)

Oj...
hur som helst!
Micky hämtade mig från jobbet och körde iväg på villovägar.
Fan vad hade hhan hittat på?
Han tog mig till slagsta för att äta slagsta glass för vår halvårsdag:)
kul med överraskningar, riktigt snällt ju!
Jag fick välja vad jag ville, så jag tog en banana split! Inte ätit en sådan
sedan jag var i paris:)


Så, trots att jag mått som en död skabbräv idag så är jag
väldigt glad.
Man blir så stolt över att få vara en del av sjukhuset.
Som  jag brukar säga så fungerar det som en myrstack.
Varje avdelning och station är en viktig del. Från att vara
städpersonal till chefskirurg. Alla gör sin viktiga del.
Jag hoppas alla på sjukhuset vet hur lyckligt lottade de är
med sin anställning. Sjukhuset är en stor mötesplats. 
Alla räknas:3


Godnatt!