Jaa
Hm.
Jag förstår inte hur det kan vara acceptabelt
och till synes bra att socialdemokrater och vänstern
vill placera människor i ett fack.
" ni är sjuka, det är okej, ta era mediciner, sitt hemma".
( jag är medveten om att sjukhus och läkare, handläggare och så
vidare gör sina extrema misstag som inte för göras med de som är
kroniskt sjuka. Men det är inte det jag tänker skriva om ).
Folk som alltså kan jobba och aktivera sig. Blir istället proppad med
mediciner för att klara vardagen och forslas sedan vidare. För att arbetet
ska bli enklare för läkaren så man ka förlänga tider med den hjälp som faktiskt
gör skillnad. Bara för att patienten ska hålla sig flytande så hjälps det med
beroendeframkallande mediciner.
Och det är ju inte människornas fel som söker hjälp. Det är ju dom som litar på de
som ska hjälpa dom.
De blir tillsagda att de inte är i form att jobba, de får endast motslag och behandlas
som en skock får. Som man "hjälper".
Jag tycker att i de flesta fall, om man verkligen vill hjälpa och rädda någon, så är en långdragen
process det sämsta man kan komma på. Att bli behandlad som en handikappad person. Seriöst, folk
med down syndrome kan till och med klara sig själva?
Varför ska man rösta för ett parti som inte tror på människans förmågor, snarare oförmågor som måste
bearbetas med ett slackande omhändertagande? Proppar man en människa med gift istället för att
ta itu med problem en mer hälsosam väg så tycker inte jag att det ska kallas för hjälp.
Alternativen finns hos AF till exempel, i skolan, i andra städer. Och vill man inte, bo på gatan då?
Ska man helt seriöst försörja någon som enbart ställer till för sig själv? Rättvisa fungerar inte så.
Till exempel i skolorna, otroligt slappa händer där med. Det är ett under att jag ändå tog tag i mig själv
till slut så jag kunde ta studenten. Men jag klarade helt enkelt inte skolan pga klasserna, atmosfären..Nej helt enkelt!
Men hade reglerna varit mer strikta så att det är en trivsam arbetsmiljö istället för en massa härj så hade saker
och ting faktiskt varit annorlunda. Mycket mer annorlunda.
Bråkstakarna behöver mer hjälp och disciplin. Indraget CSN bidrag och otalet samtal hjälper inte.
Varför ska de som sköter sig behandlas sämre genom att behöva göra plats för de som inte gör det?
Det är ju dom som blir lidande genom stress. Klart man inte vill gå i skolan då.
Men främst, till de som är kapabla till att jobba. ÄR man arbetslös och inte känner att studier är
prio1. Varför inte bli sjukt skillad på att söka jobb? Jag lovar, skulle man göra arbetssökande till
ett "jobb". Man får ju faktiskt aktivitetsersättning för det, så skulle man ha praktik eller jobb ganska snart.
Jag har ju t.ex mitt timvik att falla tillbaka på under tiden jag söker.
För man får större självförtroende trots bakslagen, dom kan man lära sig av istället.
Jag är så trött på att se, höra och lyssna på folk som helt enkelt finner sig i att gå på bidrag
utan att förstå var pengarna de får kommer ifrån. Och vill man helt ärligt leva på 3000 kronor i månaden?
Folk fuskar och lär sig att ransonera så att de kan dricka öl eller knarka när de vill, så de tar sig råd liksom.
Ta dig råd till nya kläder isåfall, klipp dig och sök jobb? Herregud!
Folk är liksom STOLTA idag över att " yes jag fick FULLT bidrag av socialen! nu ska jag leva loppan!".
Det är idiotiskt?
Jag har inte gått på socialbidrag men jag fick aktivitetsstöd medan jag gick i skolan en sväng ( sen när jag fick jobbet fick jag inte gå med i programmet längre för jag itne hade råd med studiemedel som skulle ersättas av programmet ).
Helt ärligt, två-tre månader fick jag det stödet och jag skämdes ögonen ur mig! När brevet kom och min ansökan var godkänd så blev jag bara mer motiverad att faktiskt göra något åt det. För jag trivs med att jobba, har aldrig sumpat något
av de jobb jag haft.
Jag talar heller inte ur erfarenhet som om det är en enkel väg att gå
när man är arbetslös, men man kommer framåt med disciplin och ansvar.
Lära sig att sköta sig själv.
Det gör man helt enkelt inte om man ska indelas i ett fack.
Liksom " här är du".
Alliansen får iallafall ut folk att aktivera sig.En del jag pratar med har mycket att tacka för alliansen för annars hade de aldrig lyckats ta sig framåt, när de varit nere och behövt hjälp men den hjälp de fick då gjorde inget bättre precis.
Och jag förstår att även de som inte borde faller emellan
och inte får sin rättvisa, men fel görs jämt. Jag ser att man hellre försöker se människors potential, ge dom en kick
och styrka att ändå försöka. Men går det inte pga kronisk sjukdom så går det ju inte. Men det är bra många fler som
KAN än inte.
Jag förstår inte hur det kan vara acceptabelt
och till synes bra att socialdemokrater och vänstern
vill placera människor i ett fack.
" ni är sjuka, det är okej, ta era mediciner, sitt hemma".
( jag är medveten om att sjukhus och läkare, handläggare och så
vidare gör sina extrema misstag som inte för göras med de som är
kroniskt sjuka. Men det är inte det jag tänker skriva om ).
Folk som alltså kan jobba och aktivera sig. Blir istället proppad med
mediciner för att klara vardagen och forslas sedan vidare. För att arbetet
ska bli enklare för läkaren så man ka förlänga tider med den hjälp som faktiskt
gör skillnad. Bara för att patienten ska hålla sig flytande så hjälps det med
beroendeframkallande mediciner.
Och det är ju inte människornas fel som söker hjälp. Det är ju dom som litar på de
som ska hjälpa dom.
De blir tillsagda att de inte är i form att jobba, de får endast motslag och behandlas
som en skock får. Som man "hjälper".
Jag tycker att i de flesta fall, om man verkligen vill hjälpa och rädda någon, så är en långdragen
process det sämsta man kan komma på. Att bli behandlad som en handikappad person. Seriöst, folk
med down syndrome kan till och med klara sig själva?
Varför ska man rösta för ett parti som inte tror på människans förmågor, snarare oförmågor som måste
bearbetas med ett slackande omhändertagande? Proppar man en människa med gift istället för att
ta itu med problem en mer hälsosam väg så tycker inte jag att det ska kallas för hjälp.
Alternativen finns hos AF till exempel, i skolan, i andra städer. Och vill man inte, bo på gatan då?
Ska man helt seriöst försörja någon som enbart ställer till för sig själv? Rättvisa fungerar inte så.
Till exempel i skolorna, otroligt slappa händer där med. Det är ett under att jag ändå tog tag i mig själv
till slut så jag kunde ta studenten. Men jag klarade helt enkelt inte skolan pga klasserna, atmosfären..Nej helt enkelt!
Men hade reglerna varit mer strikta så att det är en trivsam arbetsmiljö istället för en massa härj så hade saker
och ting faktiskt varit annorlunda. Mycket mer annorlunda.
Bråkstakarna behöver mer hjälp och disciplin. Indraget CSN bidrag och otalet samtal hjälper inte.
Varför ska de som sköter sig behandlas sämre genom att behöva göra plats för de som inte gör det?
Det är ju dom som blir lidande genom stress. Klart man inte vill gå i skolan då.
Men främst, till de som är kapabla till att jobba. ÄR man arbetslös och inte känner att studier är
prio1. Varför inte bli sjukt skillad på att söka jobb? Jag lovar, skulle man göra arbetssökande till
ett "jobb". Man får ju faktiskt aktivitetsersättning för det, så skulle man ha praktik eller jobb ganska snart.
Jag har ju t.ex mitt timvik att falla tillbaka på under tiden jag söker.
För man får större självförtroende trots bakslagen, dom kan man lära sig av istället.
Jag är så trött på att se, höra och lyssna på folk som helt enkelt finner sig i att gå på bidrag
utan att förstå var pengarna de får kommer ifrån. Och vill man helt ärligt leva på 3000 kronor i månaden?
Folk fuskar och lär sig att ransonera så att de kan dricka öl eller knarka när de vill, så de tar sig råd liksom.
Ta dig råd till nya kläder isåfall, klipp dig och sök jobb? Herregud!
Folk är liksom STOLTA idag över att " yes jag fick FULLT bidrag av socialen! nu ska jag leva loppan!".
Det är idiotiskt?
Jag har inte gått på socialbidrag men jag fick aktivitetsstöd medan jag gick i skolan en sväng ( sen när jag fick jobbet fick jag inte gå med i programmet längre för jag itne hade råd med studiemedel som skulle ersättas av programmet ).
Helt ärligt, två-tre månader fick jag det stödet och jag skämdes ögonen ur mig! När brevet kom och min ansökan var godkänd så blev jag bara mer motiverad att faktiskt göra något åt det. För jag trivs med att jobba, har aldrig sumpat något
av de jobb jag haft.
Jag talar heller inte ur erfarenhet som om det är en enkel väg att gå
när man är arbetslös, men man kommer framåt med disciplin och ansvar.
Lära sig att sköta sig själv.
Det gör man helt enkelt inte om man ska indelas i ett fack.
Liksom " här är du".
Alliansen får iallafall ut folk att aktivera sig.En del jag pratar med har mycket att tacka för alliansen för annars hade de aldrig lyckats ta sig framåt, när de varit nere och behövt hjälp men den hjälp de fick då gjorde inget bättre precis.
Och jag förstår att även de som inte borde faller emellan
och inte får sin rättvisa, men fel görs jämt. Jag ser att man hellre försöker se människors potential, ge dom en kick
och styrka att ändå försöka. Men går det inte pga kronisk sjukdom så går det ju inte. Men det är bra många fler som
KAN än inte.
Kommentarer
Trackback
